Inom ramen för omvärldsanalysen tillfrågade vi Dag Beskow på Nyréns Arkitektkontor att redogöra för sina tankar och erfarenheter kring utformning av forsknings- och undervisningsmiljöer. Dag Beskow är medarbetare på Nyréns sedan 1976 och har en lång erfarenhet av stora, komplexa projekt såsom forsknings-och kunskapsmiljöer för universitet och högskola men också för läkemedelsindustrin. I arbete med uppdrag för bl.a. Stockholms Universitet, Lunds Universitet, Pharmacia, Kabi Fresenius, Akademiska Hus och Region Skåne har Dag fått erfarenhet av allt från skiss- och tävlingsskeden till att leda och samordna stora projektgrupper med många medarbetare från såväl det egna kontoret som externa konsulter och beställare. Genom detta arbete har Dag samlat på sig en expertkunskap som sakkunnig i såväl utformandet av kunskaps- och labmiljöer i sig som om processen att driva ett dylikt projekt från behovsanalys till färdig byggnad. Här publicerar vi Dags initierade perspektiv på frågan.



Stockholms Universitet, Arrheniuslaboratoriet. Nyréns Arkitektkontor

 

Från staden till campus

I och med den explosiva ökningen av utbildningen och forskning som skedde på 1960-talet, så flyttade på många lärosätten sina lokaler ut från centrala till externa campus. Så år 1973 flyttade kemiinstitutionerna ut till Arrheniuslaboratorierna på Frescatiområdet och till helt nya moderna labb med ”det senaste” av allt. Man flyttade från Stockholms innerstad och från gamla omoderna lokaler med mycket dålig arbetsmiljö. Nu har Frescatilabben varit i drift i fyrtiofem år, inklusive planerings- och byggtid så är det över femtio år sedan program och kravspecifikationer gjordes. Mycket har hänt sedan dess.

Förutom nya labb som kommer att byggas, finns det dels mängder med enskilda labb men också hela stora labbkomplex, runt om i landet, som framöver kommer att behöva genomgå genomgripande omstruktureringar.

Labb-byggnader är bruksbyggnader, deras främsta uppgift är att fungera bra för forskning.

Planeringen och kravställande av labb har alltid varit väldigt teknikfokuserad. Det är tuffa funktionskrav på bänkar, kanaler, luft, gaser och mediadragningar som ska uppfyllas. Många myndighetskrav ska uppfyllas, såsom krav på skyddsventilation, kemikaliehantering mm. Det var en struktur anpassad för starka institutioner som kunde ha mycket sin utrustning ”in house”, och där forskningen styrdes av och sorterade under institutionerna. Idag kan i praktiken den enskilda forskargruppen, i kraft av att sitta på stora anslag, ha en betydande makt.

Utvecklingen sker även stegvis. Många gånger med små steg men ibland sker det i stora kliv. Ny kunskap bygger på gammal kunskap och på tidigare erfarenheter. Hur bygger man om och hur bygger man nytt? Släng inte ut labbet med badvattnet! Ta vara på all den labbkunskap och kompetens som utvecklats genom åren. Med den som utgångspunkt och bas men med nya krav och förutsättningar tar man ett nytt steg i utvecklingen av forskningsmiljöer.

Med bakgrund i mina egna erfarenheter inom fältet vill jag här delge tretton perspektiv på labben och framtiden.


Del av VHC, Veterinärmedicinskt och husdjursvetenskapligt centrum, SLU Uppsala

 

1. Forskarnas viktigaste verktyg

Alla de mängder med krav, önskemål och förutsättningar – ibland helt motsägelsefulla – som ställs på en avancerad forskningsanläggning skall i slutändan smältas samman till en fungerande helhet. Labbet är ju forskarnas viktigaste verktyg i sitt arbete med att nå ny kunskap och nya upptäckter för att förbättra människors hälsa och livsvillkor.
Sverige har en lång tradition av framgångsrik, innovativ och kreativ forskning. Det är mindre känt att en stor erfarenhet därmed även finns av området labbyggnader.

 


Forskare vid SLU Uppsala

 

2. Labb kommer alltid att förändras

Labb kommer alltid att byggas, byggas om och anpassas allteftersom nya arbetsmetoder, ny utrustning och ny apparatur tillkommer. Det handlar om alltifrån ständigt pågående mindre justeringar – en apparat bärs ut, en ny bärs in, en gipsvägg rivs och så vidare – till betydligt större åtgärder. Ibland sker stora teknikhopp och paradigmskiften som har (eller borde ha) en påverkan på såväl forsknings- som byggnadsstrukturer. Det finns många önskemål och krav en forskningsanläggning skall klara så som flexibilitet och att kunna anpassas till nya förutsättningar. Att på ett naturlig och enkelt sätt kunna dela utrustning eller apparatur, tekniska plattformar, erfarenheter, kunskap.

 

3. Digitalisering, robotisering och miniatyrisering

Det finns mängder av olika typer av labb. Allt från personalintensiv djurverksamhet till labb med mycket utrustning och labb med många automatiserade processer som ”tickar och går”.
Dessa labb påverkas i olika grad av digitalisering, robotisering och miniatyrisering. Generellt kan man säga att utvecklingen går mot torrare på labb, mindre kemikaliemängder, mindre manuellt arbete samt mer apparatur som mycket grovt förenklat ”tickar och går”.

 

4. Förskjutning från institutioner till forskargrupper

På de flesta lärosäten har till del makt och inflytande i realiteten förskjutits från institutionen till forskargrupper, i och med att det är forskargrupperna som många gånger sitter på anslagen – och därmed på makten. Många forskargrupper är relativt små. På Karolinska Institutets nya labb Biomedicum (inflyttat under 2018) med 1600 personer, är storleken på en forskargrupp i snitt mellan 5 till 7 personer. Det finns även det man benämner som mera ”mogna” grupper som är betydligt större.

 


Clinical Research Center på Skånes Universitets Sjukhus, Malmö: Den centrala ljusgården i anläggningens labbyggnad.

 

5. Samutnyttjande: en dygd av nödvändigheten

De ovan beskrivna relativt små forskargrupper vet vad som ska göras i form av experiment, men kan samtidigt av ekonomiska skäl inte alltid öga /leasa och hantera/sköta all den avancerade utrustning man behöver för sina försök. Det blir därmed oftast en ekonomisk nödvändighet att dela eller samutnyttja apparatur. Många forskningsprojekt löper på tre-fyra år och det kan vara under en kortare fas i början som man använder en viss utrustning varefter den mest står och ”dammar” igen. När man sedan skall använda den i nästa projekt så har tillverkaren kommit med en ny modell eller med ny programvara.

 

6. Effektivt utnyttjande av begränsade resurser ett krav

Forskarsamhället, staten, forskningsfonder – ja alla, måste vara angelägna om att resurser används så effektivt som möjligt med målet att med givna resurser uppnå framgångsrika och goda forskningsresultat – ”för människans bästa”. Att det då inte skall stå dyrbar (köpt eller leasad) utrustning, som inte ändvänds under långa tider och lågt utnyttjade dyra labbytor – för labbytor är DYRA – kan väl kännas som en självklarhet. Att då kunna dela eller samutnyttja resurser, kunskaper, erfarenhet, utrustning, funktioner och ytor, där så är möjligt, känns viktigt, för att inte säga nödvändigt.

 

7. En ”materialsport” i stenhård internationell konkurrens

Det är i vår tid en oerhörd konkurrens om att erhålla finansiering och anslag för sina projekt och ofta med en konkursens även ofta inom det egna universitetet, inom Sverige, Skandinavien och EU och även globalt. Inom EU skapas idag för vissa större projekt stora forskningsnätverk där man plockar specialistkompetens från olika labb. Biomedicinsk forskning har blivit något av en ”materialsport”. Det innebär att det är bra, ja kanske nödvändigt i vissa fall, att ha den senaste, mest avancerade utrustningen för att kunna ligga i spets och där med lättare kunna få finansiering och hitta samarbetspartners.

 

8. In- och outsourcing samt ett ”vetenskapligt varuhus”

Idag blir det allt vanligare att man lägger ut vissa uppgifter, exempelvis analyser på andra labb, som har en specifik utrustning. På motsvarande vis kan ett labb – om man har tekniken och kunskapen – ta in externa uppdrag. Man kan i motsvarande grad se sitt eget universitet som ett ”vetenskapligt varuhus” där du säljer eller byter timmar och kunskap med dina kollegor. Dessa förändringar och utvecklingsscenarier kommer att kunna ha en betydande påverkan på storlek och utformning av labbstrukturer, detta borde man djupare analysera.

 


Exteriör, Clinical Research Center på Skånes Universitets Sjukhus, Malmö

 

9. Skrivrum och skrivplatser

Behovet och funktionen av ytor för skrivfunktioner har förändrats över tiden. I våra första labb på 1960-talet fanns ytterst få skrivrum, mest avsedda för chefer och arbetsledning. Det mesta av jobbet gjordes ute på labbänken och skulle jag som laborant göra anteckningar gjorde jag det direkt vid bänken. Förenklat gällde då: mest labbande – lite skrivande. Idag har, genom digitalisering, robotisering och miniatyrisering, det manuella labbarbetet minskat drastiskt. Idag gäller istället: mindre labbande – mycket mer skrivande och datorarbete på skrivrum och skrivplatser.


VHC, Veterinärmedicinskt och husdjursvetenskapligt centrum, SLU Uppsala. Situationsplan: Byggnad 3 och 4: Forskning och undervisning, Byggnad 1,2 och 6: Universitets djursjukhus. Byggnad 5: labb och undervisning.

 

10. Närhet och koppling mellan labb och eller skrivrum

Det har alltid funnits en frågeställning om relation och närhet mellan labb och skrivrum. I perioder skulle skrivrummet placeras precis intill labbet och i andra tider kunde skrivrummen ligga på en viss distans. I grunden handlar detta om hur själva labbarbetet bedrivs. I äldre anläggningar var det mycket labbande och mindre skrivande – man ”smet in på skrivrummet ett tag”.

I dag är apparaturen/utrustningen ofta så avancerad att det bara är några få – i många fall någon enda doktorand eller labbtekniker, som kan hantera dessa maskiner och få ut tillförlitliga och relevanta data. Dessa personer skall givetvis sitta nära sina apparater. Idag sker mycket labbande genom att man bereder en lösning, buffert eller reagens som man sedan laddar ett instrument med och sätter sedan igång en process. Sedan kan var och en få in alla värden direkt i sin dator på skrivplatsen. Efter avslutad process går man tillbaka till labbet och städar upp. Kopplingen och behovet av närhet mellan labb och skrivplats varierar över tiden i ett projekt. I den inledande laborativa fasen har den labbande personalen ett behov av närhet mellan skrivplats och labb. I senare skrivande faser av ett forskningsprojekt kan skrivrum finnas på en viss distans. De behöver inte vara kopplade direkt till labb.

 

11. Delad utrustning – delade skrivrum

Mer och mer utrustning och apparatur kommer säkert att samutnyttjas mer dels av ekonomiska skäl men också därför att den är så avancerad att använda att det bara är ett fåtal som kan hanterar den. En del utrustning kan säkert flyttas till en forskargrupp medan annan utrustning blir fast placerad och forskargruppen (eller delar gruppen ) flyttar till utrustningen.

 

12. Aktivitetsbaserade labb

Det kommer säkert bli mera ”aktivitetsbaserade labb”. Det vill säga där du som forskare ”dockar till” till det labb eller den maskinuppställning som du behöver under en viss tid. Sedan när du är färdig och lämnat platsen kan någon annan ta över.

 


VHC, SLU Uppsala. Den centrala ljusgården med hög spaningsfaktor.

 

13. Hög ”spaningsfaktor” – Att se och syna

Idag är det viktigt att på ett enkelt och självklart sätt lätt kunna dela utrustning, kunskap och erfarenhet med sina kollegor inom den egna intuitionen men och med andra institutioner. Att byggnadsstrukturen är ordnad så att man lätt får kontakt med sina kollegor, att kunna se sin professor och sina kollegor. Anläggningen bör ha hög ”spaningsfaktor” alltså att lätt kunna se och synas.



Se även fördjupning kring VHC i den separata jämförelsen mellan labbyggnaderna för VHC i Uppsala och Geovetenskap på Frescati, här!


 

Kontoret grundades 1948, har idag drygt 100 medarbetare och verkar över hela Sverige. Nyréns är ett medarbetarägt företag med kontor i Stockholm och Malmö där arkitekter, inredningsarkitekter och byggnadsingenjörer tillsammans med stadsplanerare, kulturmiljöspecialister och landskapsarkitekter arbetar i alla skeden från förstudier, över programarbete till projektering och produktion. Styrkan i bredden av kompetens, och ett värdebaserat arbetssätt innebär en alldeles särskild möjlighet till helhetssyn där ingångsvärden som humanism, hållbarhet och samhälls-nytta lyfts tidigt i planeringen. Allt sedan 1960-talet har Nyréns arkitektkontor arbetat kontinuerligt med forsknings- och undervisningsmiljöer; lab-blocken på Stockholms Universitet, Pharmacia i Uppsala, CRC i Malmö och VHC i Uppsala är några exempel. Senaste uppdraget är det stora labbet Biomedicum för Karolinska Institutet som var färdigt under våren 2018. CF Möller arkitektkontor har ritat basbyggnaden och Nyréns har gjort all inlösning av verksamheten.