Denna post ingår i avslutad Omvärldsanalys/projekt med fokus på framtidens utbildningslokaler på Sahlgrenska Akademin (december 2017 – maj 2018). Färdigt lokalprogram finns här.

Hej, och välkommna till denna blogg om framtidens utbildningslokaler och lärmiljöer på Sahlgrenska Akademin.

Syftet med bloggen och med projektet i stort förklaras i en introduktion här. Läs introduktionen först om allt detta verkar jättekonstigt. Där finns även en förklaring av vem jag som skriver är. (Och jag är ingen speciell egentligen, men det kan kanske ändå vara relevant när jag nu kommer åkande på min konsultmatta och ska påstå en massa saker om framtidens lärmiljöer.)

Det går trender i allt. Bloggande var jättestort för sisådär 10 år sedan. Det var i bloggarna som mycket av den relevanta samhällsdebatten fördes och de som bloggade blev till maktfaktorer. Sedan introducerades smartphones och sociala medier som istället strukturerades kring en central feed och kring andra format där inläggen var korta eller helt ljud, video- och bildbaserade. Bloggandet tappade snabbt i användning och läsarna drog vidare. Idag är det kanske främst gubbar som jag (37 år, dvs passerat gubbåldersgränsen 35) som tycker att blogg är ett överlägset tankeverktyg. Vi är som stumfilmsskådespelarna som stod kvar och undrade vad som hände när ljudfilmen kom. Det finns väl ingen som orkar läsa en blogg längre? Jag hoppas innerligt att någon har orkat läsa ända hit!

 

Nya studenter med nya förväntningar

Ja personligen gillar jag fortfarande bloggar mer än feeden. Man får vara lite mer i fred i sitt tankerum och det uppskattar jag. Men som allting som handlar om hur vi tar del av information och tar till oss kunskap, så är detta i väldigt hög grad en generationsfråga. De som är unga idag läser inte bloggar, de följer youtubers, de instagrammar, de snapchattar och annat som jag inte ens vet namnet på. Deras informationskultur har formats i ett helt annat landskap. För landskapet skiftar fort.

Och just här ligger en av de stora utmaningarna för utformningen av lärprocesser och lärmiljöer idag: studentgruppens förväntningar, medievanor och beteenden skiftar så oerhört fort. De som börjar högre utbildning idag är uppvuxna med smartphones och med det speciella tempus och modus som följer med att ständigt vara närvarande (frånvarande?) i många olika rum samtidigt.

Hjärtat i varje universitet under 1900-talet var  den svarta tavlan. Men är det fortfarande höjden av undervisningsteknologi?Hjärtat i varje universitet under 1900-talet var den svarta tavlan. Den föreläsare som behärskade den svarta tavlan kunde äga sin publik. Men är det fortfarande höjden av undervisningsteknologi?

Den genomarbetade samling av Overheadbilder som var ett enastående undervisningsmaterial så sent som för 10 år sedan är idag istället en säker signal om att föreläsaren möjligen (i studenternas ögon) kan vara född på 1800-talet. Detta även om OH-bilderna skulle ha maskerats till en Powerpoint. Okej, det där var kanske ett löjligt exempel, men det är en realitet för alla inom högre utbildning att den som undervisar idag varje år måste ny- och omskola sig lika mycket eller mer än sina studenter.

Hur, var och när studenter vill ta del av information och kunskap har ändrats och fortsätter att förändras fort. Och vilken typ av kunskap de överhuvudtaget har nytta av fem år efter sin examen ändras också fort. Vilket förstås kan vara lite stressande för dom. Och för er.

Men det där är bara några av många stora förändringar som allihop medför att dagens utbildningsmiljöer måste utformas utifrån andra utgångspunkter än gårdagens och även ta ordentligt med höjd (hur man nu gör det) för att det om 10-20 år kommer vara helt andra lär- och kommunikationsformer som gäller.

 

Allt är i rörelse

Jag tycker det är rimligt att erkänna att det mesta är i rörelse idag.
Om man känner sig trött ibland är det inte så underligt.

Men det rör på sig även bland de ansvariga i universitetsvärlden. Jag har samlat en sida med olika pågående initativ till uppdatera lärmiljöer på svenska Universitet – och de är många. Trenden är likadan i hela världen. Det här har blivit en STOR fråga, inte minst under de senaste 5 åren. Så stor att en del menar att det handlar om universitetens fortsatta relevans. För det handlar om att både locka, behålla och lykas utbilda studenter i konkurrens med MOOC:s eller att välja snabbare, självständigare och ”mer spännande” vägar ut i arbetslivet.

För visst är det ett problem när 20% av studenterna inte fullföljer sin utbildning?

Inte så världsledande lärmiljö på världsledande universitet (Berkeley) Inte så världsledande lärmiljö på världsledande universitet (Berkeley)

Och visst är det problem när man känner att miljön så uppenbart skaver mot behoven? Istället för att lärmiljön är en av de främsta magneterna för att locka studenter och en motor för att driva ett aktivt lärande? Vi ska ju kunna jobba med miljön, inte behöva kämpa mot den.

Den pedagogiska utvecklingen går snabbt i riktning mot att bli mer studentcentrerad, baserad på aktiva studenter, dialog, peer learning och flippade klassrum. Ändå är det, som Theresa Sörö på Karolinska Institutet konstaterar i en artikel ”många nya universitet- och sjukvårdsbyggnader som just producerats eller är under produktion [som] fortsätter att vara monolog- och lärarcentrerade”.

Hur ska vi tänka kring framtidens lärmiljöer och undervisningslokaler? Hur tänker andra?

Kring dessa ämnen tänkte jag posta några texter här under de kommande dagarna och veckorna. Fokus är på omvärldsanalys så det blir en del konkreta exempel.

Jag försöker se till att få med ett gäng länkar i alla texter som gör dem intressanta även om man inte vill underkasta sig att följa med mig genom ett helt resonemang. Då är det bara att klicka på ett understruket ord och hamna på en mer spännande plats. Så gör de flesta nuförtiden utan att någonsin läsa klart den långa texten de började på – och det är faktiskt upp till var och en, det är det som är grejen.

Ja just det, kommentera gärna!