Denna post ingår i avslutad Omvärldsanalys/projekt med fokus på framtidens utbildningslokaler på Sahlgrenska Akademin (december 2017 – maj 2018). Färdigt lokalprogram finns här.


Nu kommer vi till den svåra delen av det här banankakereceptet. Banankakan ska gräddas genom att skjutas upp i omloppsbana och passera genom Van Allenbältena där den får sin vackert gyllenbruna färg. Hoppas vi. Men ingen vet. Eller annorlunda uttryckt: om den beskrivning vi gjorde av de senaste 20 åren vid vår workshop den 6 februari var huvudsakligen deskriptiv, så är morgondagen, som avhandlades vid workshopen den 9 februari, istället en fråga om att försöka formulera hypoteser om framtiden som förhoppningsvis inte är alldeles tokiga.

Framtida förändringar kan i princip delas in i tre typer:

  1. Extrapoleringar av nuvarande trender – vad händer om man drar linjerna vidare (linjärt eller exponentiellt)
  2. Avbrott i nuvarande trender – utplaning eller nedtrappning
  3. Disruptioner – oförutsebara förändringar med konsekvenser som förändrar grundförutsättningar (kan ”skifta spelplanen”)

Under workshopen berördes ett antal potentiella disruptioner, (avatarer, AI, robotar, avancerad regenerativ medicin, hemmaprintade läkemedel, ickeinvasiv kirurgi mm). Men problemet med dessa disruptioner är att de riskerar att snabbt bli så spekulativa att det tappar sin mening som verktyg för framtidsplanering – det går inte att förutse vad de kommer leda fram till.

Vi kunde dock konstatera att det i ljuset av den stora mängden osäkerheter kring den framtida utvecklingen finns ett stort värde av att lokaler utformas med ett stor mått av flexibilitet och resiliens. Man behöver ta höjd både för revolutionerande nya teknologier och för resurskriser, pandemier, klimatförändringar, sämre fungerande samhälle och konflikter.

Detsamma gäller utbildningarna: samma färdigheter som lyftes upp på workshopen om gårdagen underströks här ytterligare. Att lära sig att ”lära om”, att självständigt kunna söka information, utvecklas hela livet och ett grundläggande stort teknikkunnande med mera. Här finns det samtidigt en motsättning, konstaterades det, till de krav som ställs på legitimationsutbildningar.

Extrapolerade trender: från fake news till IPL

Framförallt talade vi dock om framtiden genom att följa dagens trender vidare:

  • Workshopens deltagare förväntade sig att teknikutveckling och digitalisering kommer fortsätta och accelerera – det vill säga att teknikskiften sker allt snabbare. Mycket av den teknik som lokalerna har anpassats för under de senaste 20 åren har nu nått den mognadsgrad där den träder i bakgrunden. Behovet av datasalar krymper och troligen även snart behovet av att installera eluttag, i takt med övergång till bärbara uppkopplade enheter med långa batteritider. Framtidens studenter förväntar sig att undervisningen ska vara helt teknikintegrerad. Lärare kommer behöva ha tillgång till ett aktivt teknikstöd och support om fakulteten ska kunna ligga i framkant med att integrera ny teknik i undervisningen. Någon gång i mitten av perioden kommer Dignatives börja ”ta över” i lärarkollegiet.
  •  

  • Fake News lyftes fram av många som ett stort och växande problem. I takt med att sanningsrelativisering sprider sig behöver akademin bli bättre på att ”vaccinera” studenter med kritiskt tänkande, källkritik, förmåga att värdera information och en förståelse för hur den vetenskapliga metoden skiljer sig från, säg, rent önsketänkande. Akademin kommer få en allt viktigare roll att utbilda studenter som också ser sig själva som samhällsutvecklare och att lyfta etiska diskussioner.
  •  

  • En stark hälsotrend fortsätter att prägla samhället. Denna trend lägger ett stort ansvar på individen att själv ”se om” sin egen hälsa. Förutsättningarna för individer att göra detta varierar dock stort och det är nödvändigt att framtidens vårdprofessionella lär sig både att hantera pålästa patienter som (anser sig) ”veta mer” än vårdgivaren och de som behöver få mer stöd. Antalet kroniskt sjuka och äldre med stora vårdbehov fortsätter att öka. Ett nytt vårdkontrakt växer fram som innebär att individer i ökande grad skall självdiagnosticera sig.
  •  

  • Organisatoriskt kan utbildningarna både gå i riktning mot en centralisering – exempelvis nationella utbildningsprogram eller samordning till en enda medicinsk fakultet i hela landet – och/eller i riktning mot decentralisering, med mer utbildning som kan bedrivas på olika orter, på distans, som VFU och i anslutning till primärvården.
  •  

  • Någon gång under de kommande 20 åren förutspåddes att onlinestudier blir den nya normen. En majoritet studenter kommer då att delta i programmen på distans (som det redan är på flera högskolor). Detta resulterar i färre direkta sociala kontakter och en urholkad social gemenskap kring utbildningarna samt ett minskat studentanvändande av campus.
  •  

  • Jämlikhet, likabehandling och hållbarhet förväntas fortsätta vara stora frågor för kommande generationer av studenter och patienter. Dessa frågor behöver integreras i utbildningens och verksamheternas alla delar. En ökad framtida betoning av att i omsorg, behandling och utbildning ”se hela människan” förutsägs.
  •  

  • Vårdens alltmer tvärdisciplinära och tvärprofessionella karaktär underströks av samtliga grupper och betydelsen av Interprofessionellt lärande lyftes fram. Fler professioner väntas ta plats inom vården och alltmer av vården kommer att skötas en bra bit utanför sjukhusets väggar.
  •  

  • Hur hanterar man att studenterna som kommer från gymnasiet idag har sämre/annorlunda kunskaper? Samtliga grupper lyfte fram behovet av att utbildningen behöver möta studentgruppen ”där den befinner sig”. Detta kan både handla om att ha ett utbyte med gymnasieskolor och grundskolor och att inrätta ett akademiskt basår – ett introduktionsår innehållande studieteknik, syftet med universitetsstudier, vetenskapsteori mm.
  •  

  • Det rådde enighet kring att vikten av kreativa miljöer och sociala mötesplatser kommer att öka framöver och att det finns en stor hemläxa att göra i att åstadkomma sådana miljöer på campus och överallt där studenter vistas (inbegripande runt om i hela regionen)
  •  

  • ”Lärarcentrerad undervisning – studentcentrerad utbildning” var ett koncept som lyftes fram. Ge lärare ökade möjligheter och autonomi att välja de pedagogiska lärstilar de trivs med – men det kräver samtidigt tydligare och mer detaljerade kursmål.

När vi kommer till utbildningsmiljöernas framtida utveckling (som vi ska gå på djupet av i nästa workshop) säger en bild mer än ett stycke ord (klicka för större bild):

Tillbaka till gårdagen!
Sammanställning WS 1 & WS