Denna post ingår i avslutad Omvärldsanalys/projekt med fokus på framtidens utbildningslokaler på Sahlgrenska Akademin (december 2017 – maj 2018). Färdigt lokalprogram finns här.


En klassisk – tyst – läsmiljö i New York Public Library i en omgivning av böcker. Själva sinnebilden av fokuserat lärande. Men är det det enda sättet?

Hur ser egentligen en bra miljö för studier och eget arbete ut? Idag vet vi utifrån omfattande evidens att det inte finns ett svar på den frågan som passar alla. Individer läser på olika vis och därför måste den samlade lärmiljön innehålla platser av olika slag för eget arbete. Detta är kärnan i en studentcentrerad strategi för utformning av lärmiljöer: det finns inte en modell som passar alla, det gäller att åstadkomma ett varierat utbud för olika lärstilar.

För vissa är det viktigt med total tystnad och avskildhet för koncentrationens skull. Men för majoriteten är faktiskt inte en knäpptyst miljö att föredra, den kan tvärtom vara både begränsande och hämmande. I synnerhet i en tidsålder när det alltid finns oändligt med pockande distraktion en handrörelse bort. Likaledes kan den nästan tysta miljön försvåra studiekoncentration – när varje enskilt ljud står ut som en tydlig händelse blir de enskilda ljuden också mer påtagliga och störande.

Istället kan en jämn men lagom nivå av bakgrundsljud och en pågående lunk av aktiviteter i ett halvoffentligt eller offentligt rum vara till hjälp för att fokusera på eget arbete och läsning (och uppnå flow). Och det är inte så särskilt underligt egentligen. Människans hjärna har inte formats i tysta läsesalar utan i brusande skogar och på susande savanner, där miljön omkring oss ständigt växer, andas, låter och rör på sig lite hela tiden. Det är inte ljud och rörelser som stör, det som stör är när det sker ett oväntat avbrott i rytmen.

Av det skälet uppskattar många att sitta på bibliotek (som nyss har ändrat karaktär från tysta bokkatedraler till tillåtande mötesplatser), på tåg eller i caféer och studera.

Detaljerna är avgörande

Men märk väl – det är stor skillnad på ett lagom bakgrundsbrus och ett störande dito. När det kommer till utformningen av bra studiemiljöer är det relevant att tala om att djävulen sitter i detaljerna. I slutändan är det frågor om materialval, belysning och höjden på avskärmningar med mera som kommer att avgöra om en studiemiljö uppskattas – och används – eller om den blir en siffra i ett excelblad över ”tillgängliga studieplatser” som i praktiken ingen vill vistas på.


Mindre stimulerande arbets/studieplatser i överbliven korridorsyta på MIT. Det är förvisso bra att göra om korridorer och andra ”mellanrum” från rena transportzoner till studieplatser, men då ska det göras bra, annars kan det va.


Studiemiljö med bra grundförutsättningar som givits en styvmoderlig inredning och därmed saknar fundamentala aspekter av betydelse för trivsel och möjligheter till fokuserat arbete.

Vilka fysiska och rumsliga egenskaper är det då som gör en studiemiljö uppskattad, generellt talat? Ja, frågan är egentligen densamma som vad som gör ett rum behagligt att vistas i. Svaret kan därför sökas i de miljöer som vi söker oss till frivilligt, för deras egen skull: platser som hem och caféer. Människor uppskattar helt enkelt att vistas i miljöer som präglas av:

  • Estetisk omsorg, bilder, mönster, texturer, dekorationer synligt hantverk.
  • Varma och mjuka material – medan kalla och hårda material skapar otrygghet och otrivsel.
  • Rundade former – runda former ”sänker garden”.
  • Spontanitet, öppenhet och tillgänglighet – platser som är tillåtande och inte behöver bokas i förväg.
  • Taktilitet – material som är behagliga att röra vid och luta sig mot.
  • Historia, identitet, kultur – platser med berättelser och karaktär lyfter oss och stimulerar anden.
  • Grönska – sänker pulsen, renar partiklar och signalerar både omsorg, trygghet och livskraft.
  • Utblickar, utsikter, dagsljus – detta är egenskaper vi söker oss till instinktivt.
  • Anpassad ljussättning – definierar mindre rum i rummet, framhäver eller döljer, dämpar den upplevda ljudnivån.
  • Halvöppna avgränsningar – möjliggör territorialitet och avskildhet i närheten av andra.
  • Bullerdämpning – som tar bort skarpa och höga ljud men inte alla ljud, möjliggör samtal.
  • Bekanta och angenäma dofter – men inte för starka och påträngande lukter.
  • Frisk luft och lagom temperatur – när detta brister blir det en fysisk olägenhet.
  • Teknikstöd (Wifi, eluttag mm, det teknikstöd som är uppdaterat efter dagens behov).
  • Ergonomiska sittplatser och bra bord – där man kan sitta och arbeta länge utan att få ont.
  • I anslutning till stråk men ej stråk – en idealisk placering för en studieplats är med uppsikt över ett stråk men utan att uppleva sig vara ”mitt i det”. Ingen vill sitta med ett flöde som passerar precis bakom ryggen, men de flesta vill gärna sitta så att man ser flödet.
  • I närheten av kaffe, fika och mat – livets nödvändigheter är lika nödvändiga för alla.

 


LINK Arkitektur har omvandlat en mörk korridorsyta på Karolinska Institutet till välgestaltade lärandemiljöer som understödjer dialog och peer-to-peer learning. Genom ett genomtänkt koncept där alla fundamentala aspekter av formgivningen ägnas omsorg kan en överbliven yta bli till en stimulerande miljö med höga vistelsekvaliteter.


En av flera Learning Hubs vid Aaltouniversitetet i Helsingfors. Learning Hubar kan bäst beskrivas som en distribuerad lärmiljö, kopplade till universitetsbiblioteket. Varje plats är unik utifrån sina förutsättningar och länkade till övriga.

I vilken exakt ordning allt detta är av betydelse är mindre viktigt, poängen är att allt i denna listan har betydelse och måste ägnas uppmärksamhet vid utformningen av bra studiemiljöer. Det räcker inte att titta på de formella kraven i arbetsmiljölagen och det är likaledes ett problem att man i experimentella nya lokaler ofta fokuserar på en aspekt som avancerade tekniklösningar men samtidigt hoppar över aspekter som dagsljus, ergonomi, grönska, taktilitet, kultur.


Active Learning Classroom på MIT utrustat med all tänkbar teknik – men som samtidigt saknar varje form av sinnlighet och karaktär.

Man kan tycka att allt detta är närapå banalt. Men då måste man fråga sig varför det så oerhört ofta – mer som regel än undantag – inte ser ut såhär? Varför präglas de flesta studiemiljöer och delade utrymmen på universitet och högskolor fortfarande av en utformning som innebär en missad möjlighet att skapa den trivsel som håller kvar studenter och ger bättre studieresultat?

Det delade vardagsrummet

En typologi som kommit starkt på senare år inom akademin är de halvoffentliga vardagsrummen. Detta är miljöer som i sina bästa ögonblick tar sig en bra bit på vägen till att vara verkligt trevliga platser dit man inte bara söker sig för att man måste sitta någonstans utan också för att man faktiskt vill vara där. Detta är också en typologi som passar väl för en generation som gärna rör sig mellan olika typer av aktiviteter och tempo. Och det passar en tidsålder då uppdelningen mellan arbete och fritid har luckrats upp, där varje studiepass är kortare och avbryts av situationer av interaktion, samtal och grupparbete.


Markplanet i Kuggen på Chalmers Campus Lindholmen har utvecklats till ett Learning Commons – en variant av halvoffentligt vardagsrum där många parallella studieaktiviteter kan pågå i ett delat utrymme med mjuka avgränsningar.

De halvoffentliga vardagsrummen är miljöer som effektivt kan understödja flipped classroom och liknande pedagogiker, där studenter tar del av föreläsningar via sina laptops eller telefoner innan och efter lektionen. Och de ger ett bra stöd för peer learning då studenter lämnar klassrummet och hjälper varandra i arbetet med uppgifter.


I utbyggnaden av Johanneberg Science Park har ett stort öppet rum etablerats på markplan som snabbt blivit en populär miljö för både studier, grupparbeten och möten. En välstuderad programmering och möblering signerad White Arkitekter har stor betydelse. Kärnan i miljön utgörs av café och kök.

De halvoffentliga vardagsrummen kan med fördel vara unikt utformade och vart och ett ha sin egen karaktär. De placeras i anslutning till stråk och i mellanrum där kan användas av olika grupper och därmed bli mötesplatser och understödja interprofessionellt lärande. Trots en unik utformning kan vardagsrummen genom sin funktionella mångsidighet ändå bli väldigt flexibla och understödja många olika sorters läraktiviteter och former av aktivt lärande. De är till sin natur blended, dvs, de möjliggör en integrering av virtuella lärmiljöer med den fysiska miljön. De är inte heller varken formella eller informella utan kan möjliggöra såväl informella som formella lärsituationer.


AstraZeneca i Mölndal har fått ett café på campus som fungerar både som en populär mötes- och arbetsplats. Lekfullt formgivet av Stylt med ambitionen att efterlikna ett traditionellt urbant coffee house.

Det finns idag en klar trend att funktionerna arbetsplatser, mötesrum och studieplatser smälter samman i en miljö som mer liknar en café eller ett hem – ett mångsidigt vardagsrum för hela akademin. Dessa platser växer i betydelse när akademin ska tävla med andra sammanhang om att hålla kvar studenternas uppmärksamhet – men de är inte bara attraktiva att vistas i för sin egen skull utan kan också utgöra ett bra stöd till både självstudier, enskilt arbete och grupparbeten.


Ytterligare exempel på learning Hub på Aalto Universitetet som kombinerar informella och mer formella ytor för studier, arbete och undervisning. Se utförligare beskrivning av miljön i denna rapport.

Detta innebär inte att behovet av speciallokaler och dedicerade avskiljda rum för grupparbete och undervisning försvinner. Men med rätt utformade ”vardagsrum”, som tillåter parallella aktiviteter av olika slag, kan behovet av att ha särskilda rum för grupparbete och undervisning minska – och lokalutnyttjandet kan därmed öka. Klart är att det universitet som idag satsar på att kraftigt öka utbudet av välgjorda halvoffentliga vardagsrum, som är lättillgängligt placerade längs gemensamma stråk och inom sig innehåller platser med varierande grader av öppenhet och formalitet, inte gör den satsningen förgäves.

Att våga ta verkligt radikala och drastiska grepp om lokalsammansättningen återkommer vi till i nästa post. Huva, det blir spännande.

Nu vill jag gärna veta:

  • Har jag fel?
  • Vilka miljöer uppskattar ni mest? Och vad uppskattar ni i dessa miljöer?
  • Har ni några exempel på riktigt bra respektive riktigt dåliga miljöer på Medicinareberget / HVB?